SvenskaVi vandrade genom De Fallande Lövens Skog
Tänkte komma med ett tips…
Det började någonstans med att jag lärde känna Hypnoterapeut Mårten Bäckström. Det är bra att ha en ”Buddy” inom terapivärlden. Någon att diskutera klienter, tekniker, upplevelser etc med. Mårten är min ”Buddy”, vi har regelbunden kontakt. Vi har genom åren gjort många vandringar till olika platser i Skåne, platser som har en extra speciell energi, kraftpunkter. I år bestämde vi oss för att vi skulle ut och vandra lite längre och njuta av hösten. Vi belönades rikligen för det här beslutet. Längs vägen visade det sig att en viss Jörgen Sundvall också ville följa med. Datum sattes, vandrarhem bokades. Följande hände:
Dagen innan vi skulle sammanstråla så stannade min klocka. Batterierna var slut. Det kanske inte är så märkligt och ovanligt men min klocka är för mig en symbol för ett energisnålare samhälle.. flitigt och lojalt orkar den dra sig runt på ett normalt batteri i 10 år. Så det är inte var dag som jag byter batteri precis. Eftersom jag gillar att tolka drömmar så tolkade jag batteristoppet som ”Nu är det dags, en ny tid startar, här och nu”. Sökte direkt upp min urmakare som hade alla uppgifter kring klockan, nytt batteri installerades och en ny tid startade. ”Vi ses om 10år!” sade jag till honom.
På mitt kontor hittade jag en oanvänd änglakortlek och drog tre kort inför vår vandring. Jag önskade en kommentar inför vandringen. Korten kom i följande ordning.. ”The Sacred Path”, Goddess of the Unkown och Angel of Addiction Healing.
Vi sammanstrålade i Lund på fredagen, Govindas restaurang. God mat och starkt solljus. Vi gick över till Institutionen för Psykologi och lyssnade på en föreläsning av Professor Irving Kirsch. Han talade om hypnos och placebo. Intressant, samtidigt reflekterade jag över miljön vi befann oss i. Jag återkommer till det lite senare..
Nåväl, vi fortsatte dialogen norrut, det innebar ett surdegsbageri i Eslöv. September tog sina sista andetag och höstsolen värmde. Vi satt ute. Min bror dök upp som en spontan föreläsare om ”Second life” ett intressant fenomen i cybervärlden. Proviantering och därefter anlände vi till det vackra huset från sekelskiftet.. ett gult trähus, (Det är ganska exotiskt med trähus i Skåne, vi bygger mest i sten och lera).
Vid skymningen gick vi till den sagolika och mytomspungna.. Odensjön.. Odens Öga. Vägen dit gick genom Nackarpsdalen. Den tätaste dimma jag varit med om mötte oss. Trollskt och magiskt. Mårten stannade, vi fortsatte. Efter några steg syntes han inte. En filmisk dimma. Här gömde sig ett hus, som vi inte såg förrän dagen efteråt. En japansk familj passerade förbi oss. De passade in, som en pusselbit, inkastad av Hayao Miyazaki. Den japanske regissören, mästaren på animerad film och resor i det undermedvetna. Minst en film av Miyazaki bör en seriös hypnoterapeut ha i sin filmsamling. 
Sjön tog emot oss. Vi fick ett exklusivt möte, inga andra människor var där. Vi reciterade mantras. Ett mantra riktades till den kraftfulla Gudinnan Durga. Det ekade. Akustiken kring sjön är förstklassig. Här hålls årligen konserter med berömda svenska artister, men nu var det vi som hade ett möte med sjön. Varm, vänlig i sitt väsen.. med all respekt för Professor Irving Kirschs intressant föreläsning tidigare på dagen så.. reflekterade jag över hur människo/själsfientlig den akademiska miljön ter sig mot mötet med naturkrafterna kring Odensjön. Odensjöns vänliga helande väsen. Här finns lärdomar och kunskap att hämta från en helt annan källa än vårt intellekt. Vi gick tillbaka genom dimmorna till den gula trävillan. Satte oss ner och studerade kartor. Övermodigt ville jag gå en lååång sträcka med mina medvandrare. De hade tack och lov en lite mer realistisk syn på den knaggliga terräng. Inte som att gå några kvarter i platta Malmö. Det uppskattade jag dagen efter..
1 oktober. På morgonen steg vi upp med tuppen. Jörgen och jag mötte sjön igen. Vi hade tänkt oss ett dopp. Den här gången dansade älvorna på den spegelblanka ytan. ”Är det inte lite hädiskt att hoppa in i all den här skönheten/sjönheten?” undrade jag. ”Absolut inte – tvärtom! Sist i är en badkruka!” svarade Jörgen och plumsade i. Jag dök i det kalla vattnet.. en dag kan knappt börja bättre. Det här kommer bli en bra dag, tänkte jag.
Tillbaka till vandrarhemmet och en mediterande Mårten. Frukost och sen bar det iväg. Jag körde fel, men ibland är det bra att tänka som Thomas Tranströmer ” Det finns en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse”. Vi hamnade nämligen vid Kopparhattens utsiktsplats, en mycket vacker ravin. Här stod, sedan gryningen, en fågelskådare och blickade på dimmorna som rörde sig som stilla spöken över dalen. Fram och tillbaka. Han berättade om fåglar för oss.. och hade sett några korpar. Jag gillar det symboliska kring fåglar. Vägledande och intressant. Vi lämnade fågelskådaren och hittade tillbaka till ursprungsspåret igen. Letade upp parkering för bilarna.
Vi började med att hitta våra vandringsstavar.. Det var som vandringsstavarna besjälades längs vandringen, färgade av ägarens egenskaper och kvalitéer. Vi började vandra. Tre män med gemensamma intressen, angenämt. Bakom kom tre svarta hästar med tre svartklädda ryttarinnor och en svart hund.. som ur en saga. De red förbi.
Vi såg märkliga naturfenomen. Gärdsgårdar i sten förbryllade. Allt väckte tankar, funderingar och associationer. Skåneledens oranga prickar vägledde, som när Hans och Greta kunde hitta hem första gången efter ha blivit lämnade i skogen. Sten efter sten.. orange prick efter prick. Vägen, stigen vindlade uppåt, neråt som fria associationer. En ådra av fjällspat visade sig, stack fram ur mossan.
En man stod plötsligt framför oss, fullt påklädd, men i bara strumpor. Han stod på en sten. Han berättade om platsen för oss.. hans fru dök upp från en igenväxt sjö. Hon hade fått låna hans gummistövlar.. Vi vandrade vidare, det kronologiska löstes upp.. vi kom till en geologisk sevärdhet, en Oden Lingam, fyrkantigt reste den sig, ett mäktigt stenblock trotsade tyngdlagen.. vi beundrade detta mästerverk och gick upp på en klippa bakom, tände rökelse och mediterade över denna plats. En fjäril kom förbi, en vacker hälsning från en vän till oss som inte längre finns i denna värld. Lite längre bort upptäckte vi resterna från en ceremoni, ritual, en puja, någon hade precis som oss anat platsens kraft.
När jag nu reflekterar över denna vandring löses, som sagt, kronologin upp. Det blev så många små märkliga upplevelser.. ett lemmeltåg av Danskar, det var som de tömt halva Köpenhamn, plötsligt stod vi framför en mäktig hög av tvättade morötter, vi åt i det fria.. fria associationer ledde oss till att tala om parfymer och vips så hade jag en dansk parfym vid min fot ”Kaos” by Gosh, materialiserad? Vi såg dolda sjöar som blänkte mellan guldgula löv, fler stengärden, sly, lerstigar medan vi talade om allt som flödade genom våra sinnen. Detta är något jag rekommenderar alla hypnoterapeuter… slå er samman och vandra.. Fyll era kontorsdammiga terapeutlungor med frisk luft. Vädra ut era sinnen och njut av att lyssna och dela tankar.. en vandrings satsang där alla är Gurus.. På kvällen åkte vi till Klippan och åt på Thailändsk restaurang. Klippan, en ort med sybehörs- och leksaksaffär.. det kändes som att stiga in i en ort från 60-talet.
Det blev lite högläsning innan läggdags men därefter var det krasch.. djup, djup sömn för mig. Kroppen mår verkligen bra av att svettas och lite strapatser. Jörgen verkade inte sova.. Jag tror han låtsassover.
På söndagen, 2 oktober, Mahatma Gandhis födelsedag, gick vi verkligen på the Sacred Path… Vi följde en porlande och forsande bäck. På den här sträckan kunde vi inte motstå att resa små högar av sten. Hyllningar till de Gudar och väsen som omgav oss. Den första vi reste, beskådades av två danska vandrerskor, de välsignade vår gärning med att säga ”Flott!”. Vi hittade en ostörd ficka vid sidan om stigen. En plats för meditation och bön. Vi mediterade och jag kände löven falla på mitt huvud. En skogstrickster kastade smågrenar och kottar på mitt huvud. Har inte en aning var de kom ifrån. Vi reste förstås en sten till platsens ära.
Intressant att se mänskligt beteende i skogen, en del vi mötte talade vi med, andra hade en blick som var frånvarande, en blick som jag sett på gym. Den ser ut som ”Jag-är-inte-här-men-jag-är-här-för-jag-vill-vara-vältränad-så jag-kan-dricka-mycket-öl…egentligen-är jag-på-en-bar-på-Rhodos-eller-någon-annanstans-eller-på-mitt-arbete-i-alla-fall-inte-här-och-nu. Du-är-osynlig-för-mig..”
Efter vi rest tre svarta stenar, såg vi tre korpar. Vi gick i en bländande vacker ravin. Dröm blir till verklighet och verklighet blir till dröm.. Vi drack ur en källa, slängde i mynt… Ju närmare vi kom till Skäralid, ett utflyktsmål med restaurang, desto fler människor med den där nyss nämnda blicken dök upp, färre och färre hälsade på oss.
Vi tog igen oss en stund och därefter började den sista delen av vår vandring.
En lång vandring genom bokskog. Löven föll. Det var monoton terräng. Det blev fokus på dialogen, vi talade om allt som är intressant, regressioner, böcker, terapier, resor, mat, upplevelser, film. Dialogen blev så intensiv att vi missade för första gången våra vägledande orangea punkter, fick gå tillbaka en bit för att återigen koppla upp oss på de orangea punkternas spår. Dessförinnan gick vi förbi ett tomt och tyst hus. Där kan vandrare sova över. En man låg i djup sömn i trädgården.
Söndagens vandring slutade vid Odensjön. Den här gången mötte vi sjön ovanifrån på kanten av kratern, vi kunde blicka ner på sjön. Vi mediterade och gick därefter den sista sträckan till den gula trävillan. Vi avslutade på den lokala pizzerian och därefter hem till vandrarhemmet och jag krasch in i drömmarnas land. På måndagen väntade tidigt klientarbete, så jag behövde gå upp tidigare än Mårten och Jörgen. Innan jag somnade bestämde jag mig för ett experiment. Bestämde mig för att smyga ut ur rummet, extremt tyst skulle det göras, ingen skulle vakna..
På morgonen smög jag upp, tystare än en skugga.. precis när jag skulle gå ut ur rummet hörde jag Jörgen säga ”Hejdå, Billy! Färdas väl!”… Experimentet fungerade inte, jag tror han låtsassover…
Önskar alla terapeuter rikliga stunder i naturen! Läs mycket böcker, njut av föreläsningar etc. men kom ihåg naturen! Har i mina tankar besökt Söderåsen många, många gånger nu i höst. Det känns mycket mycket bra.
Billy Persson